Språkkonsultbloggen

Människan vill vara effektiv. Vi strävar hela tiden mot att vara så ekonomiska som möjligt, inte minst när det gäller språket. Vi förenklar och skalar ner - allt för att det ska gå så snabbt som möjligt att kommunicera. Ta till exempel fenomenet förkortningar. De är väldans praktiska när det är ont om plats. Dessutom är många av dem så vedertagna i språket att vi bara behöver kasta ett öga på ordbilden för att förstå dess fullständiga innebörd.

Men - det finns alltid ett men. Förkortningar ska användas med måtta och förnuft. Alltför många förkortningar i en och samma text gör den nämligen svårläst.

Här är 4 korta förkortningsråd:

- Om du förkortar ett namn eller en särskild företeelse, förklara då innebörden första gången inom parentes. Såhär: Jag tänkte prata om FILT (förkortningar i löptext).

- Tänk på att alla människor inte är lika duktiga på språk som du är. Om du inte vet vem din mottagare är ska du helst inte använda interna eller ovanliga förkortningar.

- Ha som tumregel att bara förkorta när det är ont om plats (till exempel i tabeller). I löptext är det bäst att skriva ut förkortningen. Läsundersökningar visar att man faktiskt stannar upp lite när det dyker upp en förkortning i löptext.

- Om du prompt måste förkorta, gör det med punkter. Punkterna placeras där ordet bryts av. Det vill säga förkortas alltså d.v.s. Att skriva med mellanslag i stället för punkter ökar risken för felskrivning. M.m. (med mera) blir lätt mm (som är förkortningen för millimeter). T.o.m. (till och med) kan råka läsas ut som tom. Även om du fattar vad du menar, kan det bli obegripligt för den som sedan ska läsa.

Här nedan ser du en tabell över hur förkortningar helst ska skrivas.

det vill säga         d.v.s.
med flera         m.fl.
med mera         m.m.
och så vidare         o.s.v.
till och med         t.o.m.
till exempel         t.ex.