Språkkonsultbloggen

Så har man övervunnit sin rädsla, gett sig ut i den hysteriska julhandeln, rejsat genom Åhléns och snabbshoppat alla klappar till sina nära och kära. En timme och sjutton minuter. Jag måste själv säga att det var tämligen bra jobbat. Jag tror att jag hädan efter ska köra på samma taktik; vänta in i det sista och sedan speedhandla. Klara, färdiga, gå!

Jag hörde någon säga såhär i går: "Såna härna grejer borde man skaffa sig". Jag ska ta och lista ut hur man kan beskriva det med grammatiska termer. Återkommer i frågan.

Nu är det julgransklädning.

Jag vill tipsa om en bra bok. Den heter "Ju" - ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk i Sverige och är skriven av ingen mindre än Olle J himself (ack så jag kodväxlar). Boken tar upp bland annat domänförluster i svenskan, invandrar- och minoritetsspråken i Sverige samt språkförändringar. Den behandlar också engelskans status i Sverige och de engelska lånordens intåg i svenskan. Kort och gott är den läsvärd, särskilt om man redan är någorlunda påläst i ämnet.

Det finns säkra språk, det finns döda eller döende språk och så finns det hotade språk - språk som riskerar att förlora domän efter domän till ett annat, starkare, språk.

I vilken kategori tror du att svenskan hamnar?

Svaret är att svenskan är ett säkert språk. Det är dels det officiella språket i Sverige, dels talas det av ett stort antal människor. Vi kan med andra ord vara ganska lugna, men ändå inte slå oss till ro. På vissa fronter är engelskan nämligen på väg att bli dominerande, till exempel i forskningen. Avhandlingar skrivs nuförtiden mestadels på engelska inom naturvetenskap och medicin, och en stor del av undervisningen är på engelska.

Bra eller dåligt?

Lars Melin, bland andra, anser att svenskan sitter säkert och att vi inte behöver vara särskilt oroade av engelskans inflytande. Olle Josephson ser mer pessimistiskt på saken och anser att någonting måste göras för att svenska språket ska fortsätta att vara ett komplett och samhällsbärande språk.

Själv är jag inte särskilt oroad för att svenskan, men jag inser naturligtvis problemet med att man inom vissa naturvetenskapliga fält bara har engelska termer att tillgå. Jag tror därför att vi måste bli bättre på att utarbeta svenska termer och språkpolicyer. På samma gång tycker jag att det är löjligt att motarbeta vedertagna engelska lånord. I dag är det till exempel helt naturligt att säga cardigan, dejt, skanner och loser. Jag tycker om att kodväxla!

En av många saker som gör mig lite irriterad är alla dessa käpphästar som människor har. Jag har t.ex. en god vän som inte tål uttrycket att spendera tid. Hon menar att man spenderar pengar, men tillbringar sin tid. Jag menar att man visst kan spendera sin tid då tid som bekant är pengar.

Till min stora förtjusning håller Språkrådet med mig i frågan:

"Det är inte ovanligt att människor reagerar på den här användningen av spendera och uppfattar den som en irriterande påverkan från engelskan. Men det får i så fall sägas vara en av de mer oförargliga anglicismerna, och det är inte säkert att det enbart rör sig om en sådan heller. Fröet till den här betydelseutvecklingen finns nämligen redan i svenskan. Vi har sedan länge en mängd överförda, metaforiska uttryckssätt som alla behandlar tid som om den vore en värdefull ägodel eller en ekonomisk tillgång, inte bara i det stående uttrycket tid är pengar, utan också i uttryck som slösa inte med min dyrbara tid eller han lever på lånad tid. Vi kan också investera tid i något, satsa tid på något, spara in tid, vinna tid, förlora tid, ge något en viss tid, få tid till något, ta tid eller t.o.m. stjäla tid från något annat. Därför är det helt rimligt att vi också kan spendera tid på något."